Det jag tycker är intressant med GDPR är att det i praktiken handlar om så mycket mer än juridik, integritetspolicyer och dokumentation.
Det handlar om människor, beteenden och hur arbetet faktiskt fungerar i vardagen.
Ni vet kollegan som lämnar papper med personuppgifter på skrivbordet i ett öppet kontorslandskap? Eller kollegan som mejlar en Excel-fil med tusentals kunduppgifter till en extern part utan att riktigt ha koll på om mottagaren ska ha uppgifterna eller hur de skyddas?
Det hjälper inte alltid att det finns en instruktion som säger att man inte ska göra så.
För GDPR handlar också om att skapa förståelse, etablera fungerande rutiner och hjälpa personalen att göra rätt – även när det är stressigt, när ingen tittar eller när man bara vill få arbetsdagen överstökad.
Instruktioner behövs, absolut. Men de räcker sällan ensamma. Man behöver också fundera på hur arbetet är organiserat, vilka beteenden som uppmuntras, hur ansvar fördelas och om det faktiskt är enkelt för personalen att göra rätt.
Det är därför jag ser GDPR som minst lika mycket en operativ ledningsfråga som en juridisk.
För i slutändan spelar det mindre roll hur fina dokument man har om de inte omsätts i praktiken.
Och det är just där jag tycker att GDPR blir riktigt intressant, och utmanande.